Det går saaaakta.....

men säkert framåt. Operationen är gjord och det tog en bit över tre timmar för operatören att få ordning i magen på mig. Det var MYCKET sammanväxningar, mycket mer än han hade kunnat föreställa sig sade han efteråt. Såklart tänkte jag, det är ju jag!! Jag hade fasiken så mycket ondare nu än efter förra buköppningen. Morfinet blev en trogen och hjälpsam vän från måndagen till torsdagen. Självklart kan jag inte ligga under kniven utan att det på något sätt ska bli komplikationer och denna gång gav min urinblåsa upp. Detta resulterade i att jag får bära kateter i en vecka till. Hur det blir sedan har jag inte en susning om, jag blir kallad in på besök, så  mycket vet jag. Nu fördriver jag dagarna med att läsa, surfa, spela Wordfeud och sova. Kan inte bli så mycket roligare än så?
Trots värk och bedrövelse i söndags så åkte vi i alla fall till Högbo för att slå följe med Micke, Anette, Hogge, Mona och Martina. Det var utställning och ja, ni känner mig, jag missar ytterst ogärna en sådan, oavsett om jag själv har hund med i ringen eller inte. Mannen körde mig till entrén och bar in alla grejor. Sedan satt jag där, i samma stol, på samma plats fram till finalerna då jag helt enkelt bytte ring:) Anemicos hade Ertan, Muffin, Delta och Divo med sig och på det stora hela gick det ganska bra;) Ertan fick sitt första cert och Delta hon kammade hem BIR:et. Så ja, då var det gruppfinalerna nästa. Kan ju säga att det flöt ALLT annat än smidigt stundtals. Jisses vilken tid det tog. Vi hade lite inbördes tippning innan Micke och Delta gick in i BIG-finalen. Jag är ju en icke-opptimist så jag tippade att han skulle få lämna ringen i första gallringen. De andra hade väl lite större tilltro till både handlern och hunden och tippade andra gallringen:) Micke och Delta stod kvar när endast 6 ekipage var kvar. Inte fyra, inte trea.....men va fan skulle dom få gå ut oplacerade?! Nääärå, dom kom tvåa:)!! Jublet var stort och högljutt i Högbo. Sen packade vi ihop i en rasande fart för det var mycket, men inte varmt där! Lite sent men i alla fall så säger jag ett JÄTTESTORT GRATTIS TILL MICKE OCH ANEMICOS DELTA! Bra jobbat!

Hogge och Patrik tränar på. I torsdags så slog han två flugor i en smäll då spårmarkerna som Sk Gefle har ligger utmed Riksväg 80. Han stannade till och gick ett spår med Hogge och kom till sjukhuset och hälsade på mig efteråt. Han var LYRISK över hur bra det hade gått. Evelina var lättad för hon skulle åka med honom hem från sjukhuset. Som hon och Elin säger "Pappa är inget kul att ha att göra med när hundträningen inte har gått bra":)
Igår var dom också iväg och tränade. Jag tänkte följa med men näää, jag insåg att jag gör mig bäst i sängen i alla fall en-två dagar till:)

Av förklarliga skäl händer det inget alls med Kvirra nu då jag är justerad. Vet inte riktigt när jag kan komma igång heller som det ser ut nu. Jag får ju inte lyfta, dra, bli dragen eller något ansträngade alls så ja, jag kan inte göra så mycket. Nu tror jag inte att vi dör av detta avbrott i träningen. För Kvirra kan det nästan vara till fördel att få stå åt sidan ett tag och smälta de träningsintryck hon fått hittills. Å hur det än är så är det som det är.

Nu ska jag vila igen. Mycket sådant blir det:) Å så ska jag planera dagens middag.....!

Ha det bäst därute och sköt om er, var rädda om varandra!

//Hillbergskan, bara gilla läget:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0