Tiden rinner iväg och sommaren.....
Ja, sommaren lider mot sitt slut. Jag gillar ju värmen och sköna dagar på stranden men nu är det obönhörligen slut på "lättjan":) Hösten kommer med stormsteg. Ska jag vara riktigt ärlig så gillar jag ju hösten också. Den klara höga luften, det blir faktiskt KYLIGT i sovrummet när fönstret står på glänt och alla höstens färger är så vackra.
Så, vad händer hos Hillbergskan och flocken då? Patrik&Hogge tränar på med framför allt spåret. Och skyddet. Och lydnaden:) Vi har farit till Enköping några svängar sista veckan så dom får köra igenom lite grejer. På det stora hela ser det bra ut men ja, det är lite kvar. Mannen är lite av perfektionist också och inget fel med det men ibland tycker jag att han är väl petig <3 .
Kvirra är MYCKET sparsamt körd i skyddet. Men på de fem gånger hon tränat har hon gjort stora framsteg. Från att inte ens gå UT från mig till att helt ignorera mig (ja, nästan i alla fall:)) och bara skälla på Micke är rätt läckert att se. Lydnadsmässigt är jag inte ett dugg orolig men jag väljer att skynda långsamt. Kvirra är en liten virrpanna och hon blir lite "splittrad" ibland. Hon är helt olik Cayenne som kunde träna en timme utan att visa tecken på att tröttna. Jag vill verkligen att det vi gör ska lyckas så ja, jag skyndar långsamt och använder mig av mycket lek när vi tränar. Rätt eller fel vet inte jag men jag gör så i alla fall. Och so far funkar det. Igår var hon HELT galen när vi körde:) Jösses, mer högt än lågt och gav järnet i ALLA övningar. Riktigt kul är det då. Och passet blev inte så långt för jag vill behålla just DEN känslan med henne. Idag när vi skulle gå en promenad så var hon lös och sprang och busade. Jag ropade in henne med "Kvirra kom här". Det är så långt från något träningskomando man kan komma. Hon rusade mot mig i 140 blås, sladdade in vid min sida. Jag berömde och fortsatte gå, ville ha in henne mest för att hon låg så långt bort från mig. När jag började gå gick hon klockren fot bredvid mig och bara väntade på att få en belöning:) Gotjejen min. Jag hade faktist en boll med mig och det var ju bra:)
Elin och Cayenne tränar dom med. Dom har gått några spår och tränar även lydnad. Det funkar så bra mellan dom, riktigt kul att se. Cayenne har asroligt med Elin på planen. I kväll är det träning för Hogge och Patrik i Valbo. Elin ska få köra lydnad med "Kryddan". Men det gör hon på hemmaplan.
Annars är det lugna gatan. Jag tänker fortfarande på vad jag stoppar i huvudet. Resultatet har inte låtit vänta på sig kan jag säga! -6.5 kilo sedan 14 augusti!! Jag skrek av lycka när jag stod på vågen hos svärmor igår:) Jag har ju aldrig (nästan) behövt bekymra mig om just sådant här med mat och vikt. Jag rör ju på mig så pass mycket att jag gör av med det som jag äter. Men ja, sista 6 månaderna har jag ju varit rätt Ombil kan man säga. Men ändå ätit precis som vanligt och kanske ännu mer. Och såklart, mycket godis och läsk.....och cider. Nu är allt sött borta ur min kosthållning, inte ens socker i kaffet! Jag äter som LCHF ungefär med undantag av min rostmacka på morgonen:) Mycket sallad till mitt kött och i salladen har jag massa bönor och krafs. Första veckan var HEMSK kan jag meddela. Jisses, snacka om avgiftning med dåligt humör (sämre än vanligt!), mardrömmar, svettningar och svårt att somna som följd. Nu är det lixom inget bekymmer. Kolhydrater i form av pasta, ris och potatis är också borta. Nästan helt. Kan ta en matsked ris eller en halv potatis om jag känner för det men när jag tänker efter så är det nog över en vecka sedan. Jaja, jag har som mål att väga 75 kilo igen och det är en bit kvar dit. Det är mest bara att kämpa på och inte ge upp. Har nu gjort en HELT suverän broccoli-blomkålsgratäng som får sällskap av rostbiff till lunchen idag:)
Nu ska jag kika på film med Evve en sväng sen åka och köpa insulin till Lilla Fröet.
Ha en superbra dag därute och var rädda om varandra!
//Hillbergskan, äter numer fort, innan maten vissnar (som Micke C uttryckte det:))!
Så, vad händer hos Hillbergskan och flocken då? Patrik&Hogge tränar på med framför allt spåret. Och skyddet. Och lydnaden:) Vi har farit till Enköping några svängar sista veckan så dom får köra igenom lite grejer. På det stora hela ser det bra ut men ja, det är lite kvar. Mannen är lite av perfektionist också och inget fel med det men ibland tycker jag att han är väl petig <3 .
Kvirra är MYCKET sparsamt körd i skyddet. Men på de fem gånger hon tränat har hon gjort stora framsteg. Från att inte ens gå UT från mig till att helt ignorera mig (ja, nästan i alla fall:)) och bara skälla på Micke är rätt läckert att se. Lydnadsmässigt är jag inte ett dugg orolig men jag väljer att skynda långsamt. Kvirra är en liten virrpanna och hon blir lite "splittrad" ibland. Hon är helt olik Cayenne som kunde träna en timme utan att visa tecken på att tröttna. Jag vill verkligen att det vi gör ska lyckas så ja, jag skyndar långsamt och använder mig av mycket lek när vi tränar. Rätt eller fel vet inte jag men jag gör så i alla fall. Och so far funkar det. Igår var hon HELT galen när vi körde:) Jösses, mer högt än lågt och gav järnet i ALLA övningar. Riktigt kul är det då. Och passet blev inte så långt för jag vill behålla just DEN känslan med henne. Idag när vi skulle gå en promenad så var hon lös och sprang och busade. Jag ropade in henne med "Kvirra kom här". Det är så långt från något träningskomando man kan komma. Hon rusade mot mig i 140 blås, sladdade in vid min sida. Jag berömde och fortsatte gå, ville ha in henne mest för att hon låg så långt bort från mig. När jag började gå gick hon klockren fot bredvid mig och bara väntade på att få en belöning:) Gotjejen min. Jag hade faktist en boll med mig och det var ju bra:)
Elin och Cayenne tränar dom med. Dom har gått några spår och tränar även lydnad. Det funkar så bra mellan dom, riktigt kul att se. Cayenne har asroligt med Elin på planen. I kväll är det träning för Hogge och Patrik i Valbo. Elin ska få köra lydnad med "Kryddan". Men det gör hon på hemmaplan.
Annars är det lugna gatan. Jag tänker fortfarande på vad jag stoppar i huvudet. Resultatet har inte låtit vänta på sig kan jag säga! -6.5 kilo sedan 14 augusti!! Jag skrek av lycka när jag stod på vågen hos svärmor igår:) Jag har ju aldrig (nästan) behövt bekymra mig om just sådant här med mat och vikt. Jag rör ju på mig så pass mycket att jag gör av med det som jag äter. Men ja, sista 6 månaderna har jag ju varit rätt Ombil kan man säga. Men ändå ätit precis som vanligt och kanske ännu mer. Och såklart, mycket godis och läsk.....och cider. Nu är allt sött borta ur min kosthållning, inte ens socker i kaffet! Jag äter som LCHF ungefär med undantag av min rostmacka på morgonen:) Mycket sallad till mitt kött och i salladen har jag massa bönor och krafs. Första veckan var HEMSK kan jag meddela. Jisses, snacka om avgiftning med dåligt humör (sämre än vanligt!), mardrömmar, svettningar och svårt att somna som följd. Nu är det lixom inget bekymmer. Kolhydrater i form av pasta, ris och potatis är också borta. Nästan helt. Kan ta en matsked ris eller en halv potatis om jag känner för det men när jag tänker efter så är det nog över en vecka sedan. Jaja, jag har som mål att väga 75 kilo igen och det är en bit kvar dit. Det är mest bara att kämpa på och inte ge upp. Har nu gjort en HELT suverän broccoli-blomkålsgratäng som får sällskap av rostbiff till lunchen idag:)
Nu ska jag kika på film med Evve en sväng sen åka och köpa insulin till Lilla Fröet.
Ha en superbra dag därute och var rädda om varandra!
//Hillbergskan, äter numer fort, innan maten vissnar (som Micke C uttryckte det:))!
Kommentarer
Trackback
